Jungman

I måndags hivade vi ankaret med destination Margate Road, ankarplatsen utanför London.
Påväg in i Engelska Kanalen fick vi ny destination, Pembroke i Wales. 180 graders gir o sen
var vi på väg dit. En last med Bensin har vi nu och är på väg till Amsterdam.

Det blev ingen vetting i Bordeaux, men nu har vi fått konfirmerat att det blir i Amsterdam.
Så det är lite förberedelser för det, allt ska vara rent o snyggt och alla saker iordning.

Jag bakade häromdan, det blev en kladdkaka. Den blev helt perfekt!
Befälseleven, Kalle, blev helt till sig. Han blev som Gollum i Sagan om Ringen.
Han tog hela formen och sprang iväg. Ensam i ett litet hörn med fradga i mungiporna
satt han och skydda den med sitt liv. - My precious, sade han samtidigt som han förbannade
alla som skulle försöka ta sig en bit. Men jag fick övertala han om att den var till alla.
Han fick receptet, det blev han nöjd med.

Jag har lyckats slarva bort en såndär typ kudde till mina in-ear hörlurar.
Får försöka ta mig iland i Amsterdam o köpa de, en mp3 kan göra mycket
när man är ensam ute o jobbar.

Det var allt för denna gången, over and out!

Vår lossning i Bordeaux gick bra. Men förtöjningarna går ju att diskutera.
Första kajen var helt okej, två extra trossar i var ände på båten.
Men då vi hade tre olika laster kunde vi inte lossa allt på samma kaj.
Förhalning då. Vi får ombord två båtsmän. Förstår ganska snabbt att
han som kom till fören är kass på engelska. Lotsen lyckas förklara för
skepparen som i sin tur fick förklara för oss att vi bara skulle ha iland två trossar,
resten skulle vara dem ökända vajrarna. Han försöker förklara för oss
att vi måste ta bort trossar från spelen så att vi kan köra upp vajrarna.
Ingen förstår, men jag anade att han menade så. Frågade självklart om det var så,
men han verkade inte fatta ett smack. Jag kunde lika gärna sagt hela texten till
Det var en kyckling som hette Gullefjun, hade väll gett samma resultat.
Men till slut så lyckas vi komma överens om att trossarna ska bort.
Vi fiskar upp fyra vajrar. Segt, tungt och farligt var det.

Dagen efter vi anlände passade jag och eleven på att ta oss en cykeltur.
Vi passerade ett antal vingårdar innan vi kommer till första byn,
St. Louis De Monferrand. Det enda som var öppet där var en
kombinerad pressbyrå och bar. Så vi fortsatte.
Efter ett tag kom vi fram till nästa by, Bassens.
Den såg lite med civiliserad ut, men lik förbannat hittar vi
ingen vanlig mataffär. Men till slut frågade vi en dam som kunde
förklara för oss var det fanns en. Blev lite snacks och glass.

Tredje dagen frågade kocken om jag ville hänga med han iland.
Vi tog hojjarna och cyklade till en annan by, Ambès.
Han ville till en mataffär, han var snacks sugen han med.
Vi hittade en hyffsat snabbt, men den var stängd.
Dock skulle den öppna senare, så vi stack iland senare
och kocken fick handlat det han ville.

Vi lämnade Ambes terminalen med högvattnet igår kväll.
Vi anade oväder men vi tog det lugnt, vi skulle ju bara ankra.
När vi väl kom ut började det rulla utav bara helvete.
Jag vaknade flera gånger av saker som for runder i hytten.
Lagom störigt. Men det har lagt sig hyffsat nu.

Hoppas vi får en ny last imorgon, det är ganska tråkigt att
ligga till ankars. Men vi tvekar lite om det blir nån last.
Det är så att rederiet har avslutat samarbetet med vår nuvarande
befraktare, Broström Danmark, och vi skall börja gå
för nystartade Milestone Maritime i månadsskiftet.
Men vi får se vad som händer.

Det har blivit lite oklart när jag skall hem också.
Min avlösare hat brötit foten och skall vara sjukskriven
två månader. Jag funderar på att stanna tills dess.
Har börjat titta mig efter en lägenhet och detta blir en
toppenchans att jobba ihop en del pengar till en hyffsad
handpenning. Men 10 veckor till ombord är länge.
Får se hur det blir med det.

Vi fick lite besökare på bryggan idag, det var fyra
små fåglar och två fjärilar som smögit in i den öppna dörren.¨
Jag fick lite foto på det jag ska försöka ladda upp.

Detta var allt för denna gången!

Nu har vi kommit fram till La Verdon (heter den så?) floden som går in till Bordeaux.
Några timmar till ankars sen bar det av in. Där är vi nu, på väg in.
Tidvattnet här har en skillnad på 6 meter, det är ganska mycket.
Därför blir det att förtöja med extra trossar = jobbigt.
Dock bättre än Pauillac, som ligger en bit utanför Bordeaux, där måste man ta ombord
riktigt tjocka vajrar för att hålla båten ordentligt till kaj.

Jag har blivit utsedd till huvudskyddsombud ombord.
Eller utsedd o utsedd, det ska ju engentligen röstas fram.
Kapten kom fram med ett papper "Du behöver skriva på här".
Jag tittar ner o ser Undertecknad Mikael Nilsson Huvudskyddsombud.
Jag börjar skratta lite och frågar vad nu detta innebär.
"Ingenting" säger kapten och går vidare.
Men jag vet det innebär och vad jag ansvarar för.
Ska detta detta hyperseriöst bara för att reta dem.
Ska stoppa precis allt som ens kan verka farligt, mohaha!

Jag har hunnit läsa en bok sen jag kom ombord.
Det blev Karin Alvetegens "Svek". Mycket bra bok.
Den handlar om olika sorters svek och hur detta kan
påverka människor, om hur det kan få dem att göra väldigt
dramatiska handlingar för att ge igen.

På vägen genom Engelska kanalen mötte vi en båt som är lite
känd bland svenskt sjöfolk. "Hornisse" heter den.
Man har sett den på ett antal bilder, men kul att få möta den också.

Sitter nu och kollar på en lägenhet min syster tipsat mig om.
Sannegårdshamnen i Göteborg, GE MIG!

Ska titta vidare nu!

Over and out.

Sitter just nu och lyssnar på Arne Qvick - Rosen.
Den låten sitter långt inborrad i min skalle sedan en styrman på min förra båt,
Götaland, satt och sjöng denna halv fem på morgonen.

Vi ligger fortfarande i Le havre, vid tredje kajen sedan ankomst.
Först fick vi byta kaj så att vi kunde lasta flygbränsle och sen byta kaj
igen så att vi kunde bunkra. Dem andra kajerna var visst för klena för att
tankbilen skulle kunna köra ut där, stabilt.

Dem hade problem när tankbilen väl kom sen, killen som körde kunde inte ett ord engelska.
Ingen ombord pratar inte franska heller, trots att jag läst franska i 5 terminer.
Fick ett kärt minne från Gijon i Spanien, då ingen på kajen pratade engelska.
Vi ville köra på mer med pumparna och jag skulle kolla så det var okej.
Det satte mina charadkunskaper på prov, men jag klarade det.

Har fått höra lite sköna kommentarer som skepparen ombord har kläckt ur sig nån gång i tiden.
Det var på Älvtanks f.d. båt Nanny. Matroserna spolade en ballasttank,
plötsligt gick det hål i skrovet och vatten kom in. Överstyrman sprang till skepparna som satt
i rökrummet.
- Det har gått hål i ballasttanken och vi tar in vatten!
Skepparn tar sig ett bloss och svarar sedan:
- O, vad fan ska jag göra åt det?
Dem fick snabbt tillverka en träplugg och täppa igen hålet.
Nämnvärt också att ett hål i en ballasttank inte är så jättefarligt, men det måste ju tätas.

Nu ser jag att bunkringen är klar, det betyder att vi snart kommer sätta kursen mot Bordeaux.
Måste ner o ha kaffe innan man ska ut och knyta loss båten.

Over and out!

Har varit hemma och glidit i fyra veckor nu.

Påmönstringen blev denna gången i Le Havre i Frankrike.
Flög till Paris och sen blev det bil till Le Havre.
En halvgalen sådan, 160km/h ibland mer låg han i.
Sedan blev det ett halvhjärtat hotell där man fick pallra sig upp 05.20 för att båten hade kommit in. 

Vi ligger nu och lastar ethanol, bensin och flygbränsle som ska till Bordeaux.

Förra gången jag kom ombord hade jag glömt att ta med lite tidningar. 
Blev förstås lite klagande då.
Denna gången så jävlar, jag han spara på mig ett antal olika tidningar i några dagars upplagor.
Var säkert en 15 tidningar, inte en jävel kunde klaga denna gången!

Jag är en av två skåningar som jobbar ombord, o så är jag yngst,
vilket betyder att man får ta en del skit.
Men jag ska ge igen. Har börjat fundera ut lite vad man ska göra.

Oljebolag gillar att sätta krav, hårda sådana.
Dem kommer ombord i båtarna ibland och kontrollerar att dessa följs.
En s.k. Vetting, det ska vi ha i nästa hamn.
Känns som jag måste läsa på lite tills dess, men det kommer nog gå bra.

Nu blir det gymet, sen lugna ner sig med en bra bok!

Cheers!